April 2008-2 > Livets simskola

”För en krigare som följer krigskonstens väg är det nödvändigt att hålla i minnet att kärnan i krigskonsten är att bygga en okuvlig anda och en järnvilja - förvissningen om att inte kunna misslyckas i något man företar sig.”

Miyamoto Musashi – ”Fem ringars bok”

 

Dessa ord nedtecknades av Japans, genom tiderna mest berömda krigare, för exakt 365 år sedan.  Musashi hann duellera i över 60 dueller, utan att någon enda gång förlora! Det jag finner intressant är att Musashi lyfter fram en orubblig tro på sig själv och sina resurser som det mest centrala i krigskonstens väg, vilket vill säga att det är ens självkänsla och självförtroende som i första hand bestämmer över utgången i en kamp på Liv och Död. Han betraktar varken fysisk styrka, snabbhet, teknisk skicklighet eller strategisk fiffighet som något avgörande för segern (och överlevnad).

 

För att vi ska lyckas med det vi företar oss krävs det att både vårt medvetna och vårt undermedvetna sinne är inriktade mot samma mål. Det är först då vi har en möjlighet att helhjärtat koncentrera oss på det som leder till en bra prestation. Det är viktigt att vårt undermedvetna (våra känslor och invanda tankesätt), arbetar för oss och inte emot oss. Det är svårt att ge sig hän åt något (eller någon) när man samtidigt bombarderas av sina ”inre viskningar” och föreställningar som hävdar att man inte duger, eller att man aldrig kommer att lyckas.

 

Om man placerar en råtta i iskallt vatten har den ingen svårighet att simma omkring i upp till 40 timmar. Men om man håller fast råttan tills den slutat kämpa emot för att komma loss, och sedan sänker den ner i vattnet sker något som är både tragiskt och tankeväckande. I stället för att simma omkring och söka möjligheter för att ta sig ur vattnet, ger den upp och drunknar!

 

Vår inställning till livet och våra förväntningar på oss själva är det som i första hand bestämmer över våra prestationer och vår livskvalitet. Det spelar ingen roll om man är begåvad, eller fullproppad med en massa kunskaper – ens resurser gör ingen nytta om man inte vågar använda sig av dem. Upplevelser av att inte varit sedd, bekräftad och uppskattad i sin egen närmiljö kan skapa en övertygelse om att man är värdelös; Och som i fallet med råttan, kommer denna övertygelse att styra vår verklighet. I vår egen subjektiva verklighet, existerar varken möjligheter eller resurser, även om de i själva verket ”simmar framför näsan på oss”

 

Det finns massor med människor som trots goda fysiska och intellektuella förutsättningar lever (själv-) destruktivt och förstör för både sig själva och sin omgivning. Som tur är, så finns det också en massa människor med så kallade ordinära eller till och med, sämre än ordinära förutsättningar som klarar sig hur bra som helst.

 

VEM har kompetensen och förmågan att göra en rättvis bedömning av en människas verkliga potential?

SjälFörsvar

FUDO-SHIN Karate