April 2008-2 > Sin egen bästa vän.

Det är väldigt lätt att säga till en människa (inte minst sig själv), att hon borde ha mer tilltro till sig själv. Det är dock betydligt svårare att leva upp till det i verkligheten. Oftast blir det helt motsatt effekt. Själva tanken att ”vi borde tro mer på oss själva”, gör allting ännu värre.  Vi blir bara plågsamt medvetna om att vi känner oss mycket mer osäkra och rädda än vi skulle vilja vara, vilket i sin tur leder till att vi blir insnärjda i frågor av typ: ”Vad är det för fel på mig?” och / eller ”Varför är jag så svag?”

 

I våra relationer med andra väljer vi sällan att umgås med folk som får oss att må dåligt. Vi är ganska försiktiga med vilka vi väljer att lita på. De vi väljer att umgås med är oftast människor som vi lärt känna under en längre tidsperiod (oftast under flera år), och som har visat sig vara pålitliga genom att de ställt upp för oss under besvärliga perioder eller när vi hamnat i någon sorts trubbel. Dessa människor har då sett det goda i oss och trott på oss även när vi själva har haft svårt att göra det. Man kan verkligen känna sig lyckligt lottad om man i sin vänskapskrets har personer som bemöter en med medkänsla, välvilja och tillgivenhet när man som mest behöver det och när man minst känner att man förtjänar det.

 

Sådana relationer är inte så vanliga, eftersom de kräver att oerhört mycket tid, kärlek och tillit investeras i dem.  

 

Utifrån det ovansagda, blir det inte så svårt att förstå anledningen till att vi har så svårt att lita på oss själva. All vänskap bygger på att man tar hänsyn till varandras behov. För att vi ska kunna göra det med oss själva, behöver vi i första hand lära känna oss själva, d v s, utveckla självkännedom. Vi behöver lära känna vår kropp, våra tankar och våra känslor. Vi behöver också lära oss att ”umgås” med de och behandla dem med samma empatiska förhållningssätt som vi har gentemot våra bästa vänner. Vi blir så (be)svikna på oss själva när vi blir sjuka, när vi fattar felaktiga beslut, eller när vi känner oss osäkra, rädda eller deprimerade. Men med vilken rätta?!

 

Hur många av oss skulle förvänta sig vänskap och lojalitet av någon som vi jämt behandlar med otålighet, hänsynslöshet och bitande kritik. Hur många av oss tar sig verkligen tid att lära känna sig själv, och behandlar sig själv med ett icke dömande, medkännande och välvilligt förhållningssätt. Som vi redan konstaterat är tillit något som måste förtjänas och tålmodigt byggas upp. Självtillit är inget undantag!     

 

SjälFörsvar

FUDO-SHIN Karate